En till en

Nästa år ska elever och lärare i den kommunala gymnasieskolan i Skövde ha tillgång till varsin dator. De allra flesta av oss kommer att tycka att det blir mycket praktiskt. Och spännande. Några av oss kommer att tycka att det kommer att bli ytterligare ett moment att ta sig in i och hantera. Tungt och besvärligt.
Det börjar bli tjatigt att ens behöva påpeka vikten av att det inte är tekniken som vi behöver lägga fokus på nu. Utan hur vi pedagogiskt ska arbeta med det tekniken möjliggör. Så att alla tveksamma pedagoger får hjälp och en god introduktion till datorstödd undervisning. Med inspirations-dagar och ett pålitligt och kontinuerligt stöd som gör att man vågar ta till sig detta nya.
Sedan är det, som med allt som man inte prövat, upp till var och en att kliva in i det och arbeta på att göra det till sitt.

Lärande på "riktigt"

Såväl elever som vi lärare, har efter att låtit våra elever på Ledarskapsprogrammet blogga tyckt att det varit en lärorik del i våra respektive kurser; Multimedia A, Organisation och Ledarskap och Svenska. Eleverna tyckte att det kändes som de gjorde något på "riktigt". En tänkvärd aspekt. Det skulle vara välgörande om den känslan fanns oftare. Helst hela tiden.

Inte vilse i pannakakan längre

Maken har tagit över en av sönernas Iphone vilket har varit till stor glädje och nytta vid vårt Stockholmsbesök i helgen. Vi går inte vilse. Inte för att vi gjort det så särskilt frekvent tidigare heller, men nu är det så kul att VETA att vi hittar dit vi vill. Med GPS i mobilen kan vi till och med ta genvägar. Så det har varit ett fasligt rännande i gränder och upp och ner på gator.
Jag som inte har lika stort kontrollbehov vad det gäller att veta vart man är här i världen varje sekund, har mest varit nöjd över det lugn som detta fantastiska hjälpmedel ger.
Kvarstår dock ett problem för mig. Jag kan inte översätta kartor till den värld jag har omkring mig. Så jag går fortfarande helst på känn.

Internets läsbarhet

I en artikel i GP den 30 oktober anmäler Håkan Lindgren en bok av Nicholas Carr "The shallows - What the internet is doing to our brain". En slutsats är att Internet får oss att läsa sämre. Vårt djupläsande av en text störs av hyperlänkar som brukar tryffera internet-texter. Därmed läser vi på ett ytligare sätt på nätet. "Nätläsnig stressar medvetandet".
Jag är benägen att hålla med. Det är en bedrift att ta sig igenom en text utan att förledas att klicka på en länk som i sin tur leder till en text med länkar som i sin tur...och plötsligt är jag någon helt annanstans. Det blir fragmentariserat och jag har inte utrymmet att tugga på meningar och fundera på vad jag tycker, utan jag blir fort trött och tycker att tiden har gått åt till att flacka runt. Inte försjunka som är så välgörande.

Vacker kyla

Lika överraskande varje gång. I morses var det snö på marken och stora flingor dalade i morgonsolens motljus när jag åkte in till jobbet. Vi är ju inte inne i november en gång.

Det har inte varit helt lätt att hålla sig till tågordningen vad det gäller uppgifterna i kursen, men det mesta ramlar väl på plats ändå. Jag och ett par kollegor till mig har genomfört ett arbete som vi ska använda till uppgift 3 innan jag ens kommit fram till den. Det var ett så bra läge i våra respektive kurser så vi satte oss på våra respektive kammare och formulerade oss kring uppgiften och sammanstrålade i ett gemensamt projekt med våra elever som går på ledarskapsprogrammet. Det har varit roligt och mycket givande för samtliga inblandade parter. Jag har läst våra elevers utvärderingar och de har till största del varit positiva. De har fått blogga, vilket var en ny erfarenhet för majoriteten av klassen.
I min kurs, multimedia, har jag fått med en hel del av kursmålen och det har blivit mycket tydligt för eleverna. Kul.

Hinder är till för att forceras

Mest för att testa hur man lägger in film på bloggen, men även för att det är en så härlig sekvens. Truls är inte riktigt bekväm med kattluckan. Eller också lattjar han bara...

Att vara i ett flöde

När jag började läsa på nytt som vuxen för ca 20 år sedan så fanns inte nätet. Jag hade böcker, artiklar, uppsatser och anteckningar utspridda runt mig i rummet som jag flöt emellan och vävde ihop min förståelse av i ämnen som var helt egenvalda. Det var begränsande men samtidigt så hade jag stort utrymme för egen reflektion och omstöpning till egna mönster.
Jag känner mig hetsad av ALLT som finns på nätet. Stannar sällan och begrundar utan flyter vidare och vidare.

Jag upplever ändå rikedomen på nätet som otroligt spännande och stimulerande. Att ha en lärplattform, i vårt fall Fronter, att utgå ifrån innebär att jag planerar mina lektioner var som helst och kan variera eget material med artiklar och filmer från nätet. Eleverna kan ta del av planeringen och jag kan hänvisa elever som inte varit med på lektionerna eller behöver repetera, till det digitala kursrummet, jag kommenterar deras arbeten och har en tydlig bild över vilka som gjort vad av uppgifterna. Ändå upplever jag att jag bara är på tröskeln i att använda de digitala resurserna.