Inspirerande bilder

Efter en genomgång av en del av bildens grammatik, vad en bild kan förmedla med hjälp av bildutsnitt och vinklar/perspektiv, fick mina elever gå ut med varsin digitalkamera och komma tillbaka med fem extrema närbilder.

I redovisningen via storbildskanonen fick så alla ta del av varandras bilder. Och det är så fantastiskt kul. Vilka vackra bilder vi får se och roliga diskussioner det blir!

Ännu mer livat blir det när de väljer ut någon musik på Youtube som vi spelar upp till bilderna för att se om de känns annorlunda från den "stumma" varianten, beroende på vilken musik de valt.

Efter en sådan lektion undrar jag hur tusan jag skulle ha burit mig åt utan de digitala verktygen.

Datorer, datorer...

Nu är vi igång. Alla elever och pedagogisk personal har fått varsin bärbar dator. En del som strular och inte fungerar givetvis, men det befarade kaoset har uteblivit. Än så länge, vi har ju bara varit igång med eleverna ett par veckor. So far so good.

Det var härligt att börja kurserna med att inte behöva jaga efter datorer så att alla hade till lektionens praktiska moment; att arbeta med bilder och lägga in dessa i ett bildspel. De glatt förväntansfulla minerna när mitt svar var jakande på frågan om de skulle arbeta med datorerna i mitt ämne också. Allas koncentration, tyst och skönt. I alla fall i den ena gruppen.
Den andra gruppen hade svårt att förstå ordern om att slå igen datorn vid min genomgång, låta bli att skajpa varandra (eller någon annan) under lektionen, låta bli att spela eller vara på facebook. Och så här kommer det antagligen att vara. Precis som att man i vissa grupper får arbeta hårdare på att de ska hålla tyst, låta bli mobiltelefon eller inte ligga över bänken.

Skogstankar

Ett annat bra ställe att tänka på är i skogen. Vårt behov av att se mönster (inte minst viktigt när jag ska urskilja di små trevliga kantarellerna från gula björklöv) är i grund och botten kopplat till vår förmåga att överleva. Vi måste kunna orientera och urskilja. Orm eller gren? Är det gärdet jag ska gå över för att komma till vägen?
Inte minst behöver vi en mening, hela tiden söker vi efter den. Någon som känner igen frågan:
- Vad är meningen med att vi ska kunna det här då? Kognitionsvetaren/forskaren/författaren Peter Gärdenfors var med på konferensen Framtidens lärande i Nacka i maj. Han framhöll vikten av att kunna se mönster för att vi ska förstå. Det abstrakta eller dolda, behöver tydliggöras genom berättelser, exempel, visualiseras. Och hur bra datorn är som verktyg i det sammanhanget. Den här kursen ger otaliga exempel på det.

Det är spännande att ta del av det som börjar röra på sig i kopplingen mellan utbildning och forskning kring hur vi lär, hur hjärnan är konstruerad.
Ett utdrag från en föreläsning med Harvardforskarna Kurt Fischer och Christina Hinton angående detta som jag tyckte var intressant:


Se hela inlägget.

Så när jag går där ibland mossklädda stenar i blandskogen och spanar efter de gula små raringarna och slåss mot myggen, tänker jag: kognition, forskning, skolan. lärande, berättande, dataspel, nyfikenhet, sammanhang, ny gymnasiereform, en-till-en, kompetensutveckling...När jag kommer hem googlar jag på Gärdenfors och lyssnar på ett inslag av Filosofiska rummet om lusten att lära, med bland annat Peter Gärdenfors. Så roligt och inspirerande att lyssna på.

Sommartider - tänkartider

Sommar när den är som bäst: att sätta sig med sitt morgonkaffe under honungsrosen, höra på allt surr från bin och humlor och bara låta tankarna flöjja fram och tillbaka. Somt som dyker upp är bra och ska spinnas vidare på, men det mesta är snömos. Så skönt.

Jag funderade på om jag skulle anmäla mig till att tillhöra de som är aktiva i kursen under sommaren, men jag vill inte ha någon mer press än den jag lägger på mig själv. Däremot är flera av de tankar som dyker upp under honungsrosen relaterat till såväl kursen som till kommande arbetsuppgifter. Just nu sitter jag och skriver på min nya fina tablet-pc som jag fick lösa ut innan sommarlovet. Känns mycket bra. Vill lära mig mer om användingsområdena så att jag kan börja arbeta vettigt i augusti. .

Jag ska arbeta med en del av uppgifterna i kursen under sommaren, men invänta med att skicka in eller redovisa. Det ska få ta sin tid.

Spelglädje

När jag nu börjat titta på strimman om IKT och specialpedagogik kommer jag att tänka på när vi på den webbyrån jag var med och startade i mitten av nittiotalet, bjöd upp de som arbetade på ett dagcenter som låg granne med oss. Kaffet och sockerkakan kom som nr ett, men när vi visade vad vi arbetade med, som för tillfället var ett interaktivt memory, kom det högst på intresselistan för några av våra gäster. En tjej, som inte hade tal, intog snabbt en avslappnad pose med fötterna på skrivbordet och tillbakalutad i kontorsstolen greppade hon musen och gjorde storslam. Hon missade inte en bild! Så var det min tur som varit med och tagit fram spelet. Jag klarade väl en tredjedel. Tjejen log överseende och gjorde om bedriften. Hon slog oss alla. Gång på gång. Hon var helt enkelt bäst! Med ett suveränt bildminne. Det var en sådan härlig upplevelse.

Tid...

...skulle man ha i övermått nu! Det finns ju så mycket roligt och bra att titta och lyssna på via nätet och den här kursen. I går såg jag på Kristina Alexanderssons föreläsning om sociala medier, upphovsrätt, förhållnigssätt till elevernas aktivitet på nätet osv.
Det att låta eleverna mötas via en blogg och synliggöra sina kunskaper och ta del av varandras resonemang är outstanding. Det ska jag verkligen arbeta vidare med.
Jag lät mina elever använda forumet på Fronter, vår webbaserade lärplattform, när de skulle göra individuella val till sina filmanalyser. Bara det tyckte de var jättekul och bra för då kunde det bli en bättre spridning av filmer.
När de var klara med sina författarpresentationer i Powerpoint, som de redovisade åt varandra inför klassen, ville de ha tillgång till samtligas i en mapp på Fronter eftersom de efter redovisningarna såg så många fördelar med att ta till vara varandras både bra och mindre bra lösningar på uppgiften och ville titta igen på egen hand. Då blir man som lärare glad! Och då är tekniken ett så gott hjälpmedel!

Kul på jobbet

Ja det vill vi ju ha. Men "kulighetsfaktorn" får aldrig skymma sikten för syftet eller innehållet. Jag kommer ihåg föreläsare som var dynamiska och underhållande, men vad de sa, eller ville, är det sämre med.
Datorn, eller it, får heller inte bli något som ställer sig i vägen för innehållet. Att allt ska lösa sig bara för att alla får tillgång till en dator och internet. Att lära kan vara mödosamt. Och får vara det. Även när vi utrustas med datorer.