Spännande att se att jag har följare till min blogg som jag knappt visste att jag hade...Jag började så smått med kursen för några veckor sedan och fastnade direkt i allt material på kurssidan; tittade på filmer, läste inlägg och artiklar. Konsumerade. Funderade. Så nu är det dags att ta nästa kliv in i den digitala världen och även börja producera.
Har lyssnat på Godmorgon världen nu på förmiddagen och Ulrika Knutsons krönika om Bjästad. Ofta höjs röster om det fördärvliga med den snabba spridningen av skvaller och förtal som nätet ger möjlighet till. Knutson tar upp fördelen med det. Utan detta medie hade inte Uppdrag granskning haft möjlighet att visa, svart på vitt, de mekanismer som ger upphov till den moderna varianten av häxjakt. Det är hur vi beter oss mot varandra, med eller utan nätets hjälp, som skrämmer.
Självklart finns möjligheten att ge uttryck för tankar som snabbt sprider sig, på gott och ont, i ett slags skydd via nätet. Efter att ha läst Digitalis filosofi av Simon Winter och Per Johansson så är det den mest bestående tanken efteråt. Vad händer med våra relationer och gruppdynamiken på nätet? Alla vet att det är lättare att tycka och tänka OM istället för TILL. Avstånd ger utrymme för att ta ut svängarna. Samtidigt så finns åsikterna och uttrycken där. Sparade. Som Uppdrag granskning kunde använda sig av och utgå ifrån. Respekten för det skrivna, för det publicerade, tycks inte riktigt hängt med våra unga. Det är förhållningsätt och helt vanlig medmänsklighet som vi har att fortsätta stå upp för i vår gärning. Vilken den än är. Som lärare är det en ständig och daglig, emellanåt tröttande, uppgift.
Nå detta var en första reflektion som kanske inte helt följer kursupplägget. Vilket känns helt i linje med kursen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar