Maken har tagit över en av sönernas Iphone vilket har varit till stor glädje och nytta vid vårt Stockholmsbesök i helgen. Vi går inte vilse. Inte för att vi gjort det så särskilt frekvent tidigare heller, men nu är det så kul att VETA att vi hittar dit vi vill. Med GPS i mobilen kan vi till och med ta genvägar. Så det har varit ett fasligt rännande i gränder och upp och ner på gator.
Jag som inte har lika stort kontrollbehov vad det gäller att veta vart man är här i världen varje sekund, har mest varit nöjd över det lugn som detta fantastiska hjälpmedel ger.
Kvarstår dock ett problem för mig. Jag kan inte översätta kartor till den värld jag har omkring mig. Så jag går fortfarande helst på känn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är roligt att läsa gamal, hederliga, analoga kartor tycker jag. Man får en så bra bild av hela omgivningen och det är spännande att följa småvägar. Men i stora stan så är ju förstås GPS oslagbart.
SvaraRaderaHe, precis som jag. Jag har också svårt med det där med att översätta kartor till verklighet...
SvaraRadera